Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Och med bränvin, som all strid Öfver mått och vigt
bemedlar.
((Hvilken djefvul väcker mig?» Höt han till, och
sträckte sig. ((Hexa! vill du icke unna,» Fortfor
lymmeln, «för en stund Ät en restrött man en blund
P»
(dlexa måste den visst kunna,» Utlät sig den gamle
man, ((Som. en vaken väcka kan.»
((Signe Gud!» med knäppta händer Sad’ den fromma,
och gick ut. Knappt förflyger en minut, Se, hur
gumman åteiiänder, Lika munter, lika blid, Med det
rena hjertats frid; Bär en kärfva in och reder Blott
af halm, på golfvet bredd, Efter gyldne tidens seder,
Gubbens bädd, snart färdig sedd.
((Han, hvars allmakt \7ärdes skydda På det löf,
som vinden för, Minsta kräk, att det ej dör,
Hjelpe alla till sin hydda, Som i denna afton än
Saknas af en trogen vän!» Sad’ deti gamle, och
från bordet Med en resligare kropp Tycktes räknande
stå opp. »Tack,» sad’ gumman, ((för det ordet! Man
och söner till sitt tjell Franzéns Dikter. VI.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
