Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
(ifver färdens sällsamhet. Hastigt fällde bon på
bordet Duken, som hon vek ihop, Och till dörren sprang
med rop: «Jag har vin, som mig förärde Nyss en köpman.
Nu med fröjd Finner jag hans gåfvas värde.» «Godt!»
sad’ gubben, som förnöjd Vände åter, hälften längre
I gestalt, än då han kom.
Krämarn såg sig häpen om: Tyckte sängen bli allt
trängre. I den mån, som gubbens kropp, Hatande
sitt hufvud opp, Syntes ädlare och längre. Storögd
fäste han sin blick På den höghet, som, lik strimman
Eöjd af solen bakom dimman, Genomsken dess ringa
skick. Kräkets min från första stunden Hade lymmeln
litet skrämt, Som igenkännt under blunden Den krabat,
han nyss, på skämt, Kört i kull vid sista milen. Ee’n
af matthet när’ att dö, Stod den frusne, som af sno
En gestalt, i väg för ilen Af hans häst: det var
ej hans, Bondens blott, den lumpne mans, Som vid
smällarne och skriket Sjelf i nöd, såg blek och stum
Af sin älskling endast skum. Blott för sina tår om
rum Tiggarn båd: tills han i diket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
