Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som i flitens hydda röres, Då det gamlas afsked
höres.
Menskor en gång ge; Gud ger hundra gånger. Om du
ej med ånger Vill i morgon se, Att din lycka låtit
Skamligt sig försofva: Skynda med din gåfva; Allt
skall bli förlätet.»
Krämani, fast han ej förstod
Väl de mörka ordens syfte,
Lyddes girigt, och med mod
På sin ena arm sig lyfte.
"Hvem vet,» tänkte han, «livad makt
Ligger på de ord, han s tigt P»
Hastigt åt en sedelpacka,
Närmast till hans hjerta snörd
Under pels och rock och jacka,
Grep han –. i sitt sinne rörd
Af den gamles klagovisa,
Och af vissa dunkla skäl,
Som ej synas, och likväl
Styra skälen, som sig visa.
Menskohjertat är ett hof.
Dock det hofvet, med loriof.
Ar hos krämare, som denna,
Ej det finaste i ton.
Temligt plumpt en viss passion
Der sin allmakt låter känna.
Lika godt! Vår handelsman
Var sä örn, som någon ann’.
Blott han sig besinna kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
