Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Med en tår, som perllik föll På klenoden, den
hon höll Dubbelt kär, båd’ som ett minne Af en
älskad makes dygd, Hedrad af sin fosterbygd, Och för
trösten, gömd derinne Ät en like, stadd i nöd: Gick
hon leende, och böd Gåfvan med uppriktigt sinne Åt
den gamle på sin stol.
I det samma hanen gol, Gol farväl åt gamla året. «Lof
ske Gud evinnerlig!» Sade gumman. Plötsligt håret
På dess panna reste sig. Mellan händerna på henne,
Se, af en pokal bli tvenne, Och en spenslig yngling
står Hvit och röd med gyldne hår, I den gamles ställe
vorden.
«Gåfvan liknar gifvaren: Likne dem välsignelsen!»
Sade han, och vid de orden, Som ett sken, försvunnen
var, Medan gumman med sitt par Står der, oviss om
hon vakar.
Krämarn, nästan utan sans, Tittar opp, ser Silfrets
glans, Och ur sängen qvickt sig makar; Nu den ena
bägarn tar, Nu den andra sjelf i handen, Finner
verkligen ett par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
