Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge Corneliorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag är din ungdoms vän, låt mig då en gång se
Din garderob; och nu för Ögonblicket bara
Tag fram juvelerna, du liar.»
«Juveler l» är den andres svar:
«De enda, men för mig så dyrbara, jag äger,
Dem vill jag gerna visa dig.»
Hon går: och damen ler med stolthet inom sig.
«Här ser du dem!» Cornelia säger,
Och leder in vid hvar sin hand
De söners ädla jxar, hon fostrar för sitt land.
Förtjust af detta drag, beslöt en viss - rådinna
En ny Cornelia bli och blott i negligé
Med sina barn sig låta se
På operan härnäst. «Man skall min skönhet finna
Med de briljant er n a hos mig
Helt ny!» Så smickrade hon sig.
Men ack! hon råkte ej besinna,
Att det är slätt parti, man af juveler drar,
Om man dem icke äkta har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
