Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axplockerskan. (Efter Thomson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Om du till allt det goda, som ditt hus Har slöst på
mig, det största lägger till, Den sällheten att dig
få göra säll.»
Han tystnade: men ann’ hans öga talte, Uttryckte
hjertats heliga triumf, Som känslan af hans dygd,
och tacksamhet Och kärlek lyfte öfver vanlig glädje
Till englafröjd. Han väntade ej svar. Intagen,
rörd af omotståndlig godhet, Hon rodnade, med
täck förvirring, ja! - Det glada budet kom till
hennes mor, Som, genomträngd af sorgsna tankar,
satt Emellertid och öfver dottrens öde Bort sörj
de ensamhetens långa stunder. Bestört, hon tviflade
om hvad hon hört. Fröjd genomträngde hennes vissna
ådror: Ett präktigt sken af lifvets nedergång Upplyste
hennes afton. Föga mindre Var hon förtjust, än det
förenta paret, Som länge blomstrade i ostörd sällhet,
Och födde upp en mängd af barn: som de, Älskvärda,
goda, hela nejdens prydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
