Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axplockerskan. (Efter Thomson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Han stod försänkt, så greto tacksamhet. Medlidande
och kärlek på en gäng. Hon af hans tårar skrämd,
på sina kinder Fick högre, rodnad, lifligare
glans. Dervid Palemon, kär och tacksam, göt Sin
själs förtjusning ut i dessa ord:
«Så är du då den vördade Acastos
Dyrbara lemning, som min tacksamhet
Så länge sökt förgäfves, utan ro.
Gud! det är han: ack! en förskönad bild
Utaf min ädla vän! Hans hvarje blick,
Hans hvarje drag, som om han lefde der,
Blott mera täck! O! ljufvare, än våren,
Du enda blomma öfrig af den rot,
Som närde opp min lycka! Säg, hvarest,
l hvilken bortgömd öken har du rönt
Så milda blickar af en vänlig himmel,
Som spridt en sådan skönhet öfver dig,
Fast armods kalla blåst och hagelregn
Har slagit tungt och skarpt din späda vår.
O! låt mig nu få oskadd flytta dig
I bättre jord, der sommarregn och solsken
Den mesta kraft och värma sprida ut.
O! blif min trädgårds prydnad och beröm!
Acastos dotter, hans, hvars öppna förråd,
Ehuru stora, voro dock för små
För hans än större hjerta; .- o! dens dotter,
Som var all nejdens far, det illa anstår
Att samla här blott det som faller af
De åkrars skörd, som af hans ädla vänskap
Jag i besittning har. O! kasta bort
De usla smulor från din sköna hand.
Som illa passar till så grofva sysslor.
Allt – egendom och egare är ditt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
