Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Första stunden. På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mill Carl! hvad verklig fröjd af lifvet kan mig fela,
När jag har bröd och tak med dig - och genom dig? Såg
du vid socknens gräns, hur herdegumman mig Tog fatt
om hals och knä, och ville med mig dela Allt hvad
hon ägde godt: så glad vid prostens syn, Som med sin
unga fru hit ländt, liksom ur skyn.
Hur usel trodde jag i detta djup af norden Dess öknars
vilde son: hur säll jag honom fann! Fri född, han far
med sång emellan skyn och jorden, Och bytte ej sin
ren mot någon furstes spann. Trygg, bland ett jemlikt
folk af herdar ocli af bröder, Här för en annans skörd
han ej behöfver sä Och ej, ett landsvägshjon, vid höga
portar stå. Han ser med ömkan ner på myrorna i söder,
Förskräckt för deras tråk och trängseln, der de bo:
Sjelf lik det lätta mygg, som, lefvande för qvällen,
Far med musik och dans kring hjordarne och tjellen. Så
menskan öfver allt är säll blott af sin tro.
CARL.
Snart äfven Söderns son blott Lappen lycklig
finner. Hans fjellar än ge skydd emot en omstjelpt
verld; Hans öknar skiftas ej af orättvisans svärd;
Hans hyddor ingen bomb från röfvarskeppen hinner; Hans
lugn ej ryktet ens, det ständigt grymma, stör. Se
der, hvad du ändå vid denna landsflykt vinner: Du
ser ej dagens brott, du ej dess jemmer hör.
EMILI.
Min Gud! hvad treflig dal der öppnas mellan bergen,
I så förtroligt lugn, så utan anspråk skon!
Hur lent der sticker af, emot deri hvita färgen
Af drifvorna, en lund, ej stor, men ändå grön,
Om vintern äfven grön! - Och bakom den till venster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
