Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Första stunden. På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
EMILI.
Välan! den iskoloss der ofvan, från hvars topp
Den lösa klippan tycks sig luta att mig krossa;
Den fors, hvars hjul af skum vill rycka han med sig’
De hällar, der min fot med möda fäster mig;
De norrsken, som i hast de mörka djup bestråla
Och fräsa ner i snön och den med purpur måla:
Allt detta för min syn en egen skönhet ter,
Vild, det är sant, men stor, ej ljuf, men hög
dessmer.
Hur höjer den min själ från lifvets små bekymmer!
Hur vidgar den mitt bröst, som jord och himmel
rymmer.
Först, när jag lände hit, och lyft bland molnen såg
Ät jordens pol, hvars krets för mina fötter låg:
Såg dessa ras af berg, som tanken sjelf förvåna,
Från verldens byggnad qvar, och ämnen till en ny;
Såg kring mitt hufvud sträckt blott en omätlig sky;
Såg för mig, efter mig, de hvita landskap blåna;
Fann fästet högre spändt och mer på stjernor rikt;
Fann allt så enkelt stort, så djerft, så jättelikt;
Och hörde stormen sjelf mer stark kring rymden dåna:
Hur liten syntes mig. med allt sitt stolta lån Af
konst och rikedom, den verld, jag flytt ifrån! T
stilla majestät satt ensam här naturen, Ostörd,
som då hon först från himlen sänkte sig; Och undan
fåfängt stoj i hennes sköte buren, Här, såsom hon,
så ren, så fri jag kände mig. Bland rymder, höjder,
djup, som evigheten stora, Bort i en högre verld
jag gick att mig förlora.
Jag vet: lik fjellens ros, på klippan närd af skyn,
Din själ skall trifvas här. Hon lefver af en syn,
En bild, en känsla blott. Men må du sjelf det
glömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
