Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Första stunden. På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Jag kan ej glömma det, som slöt dig i min famn,
Att du är något mer än blott en själ, en hamn.
Hur led jag, då jag först såg denna späda, ömma,
Liksom af rosor blott ocli liljor väfda kropp,
I Lappens vinterbåt, bland björnskinn bäddad, snöras,
Och som i gamens klor man ser en dufva föras,
Så följa, utan kusk, den yra skenarns lopp,
Än Öfver slätten ryckt, än fälld från bergets topp -
EMILI.
An tumlad om i snön - och utom dig i fara
Att helsas med en fot, rätt täck, men hård likväl,
Af min förtrutna ren, som ej förstod mig väl.
Visst var det annan färd, än då till kyrkan bara,
Och riktigt hem igen, vid sidan af min far,
En gammal adlig vagn mig, varsamt gungad, bar.
Men säg: när du det såg, blef du ej varse äfven,
Hvad färg, hvad liflighet den bleka fröken fått,
Förr lik den gyllne fisk, som rörs i glaset smått,
Nu sjelfva gäddan lik, som plumpsar opp bland safven.
Förr skalf jag vid hvar flägt, en docka af postlin;
Blott vid en spindels syn jag skrek öra dödlig fara.
Nu ser du mig ej mer, etheriskt känslofm,
En plåga för mig sjelf och mina likar vara.
Knappt med en flyktig skräck jag helsar uf och örn,
Och än en afgrund skyr, än hidet af en björn:
Nej, aldrig hörde du din Emili sig grufva,
Så länge till ditt bröst hon kunde rädda sig.
Förtjuserska! hvad konst behagen lärde dig, Att midt
i faran le och plågan sjelf förljufva! Hvad dygd,
som letar ut det goda blott i allt! An glad att vädret
se mest klart, då strängast kallt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
