Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Andra stunden. I hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Man får en krämpa först och snart ett lynne sc’ii. Man
blir ett gammalt barn, som ingen sång mer sofver. Då
vore Stockholm kärt. Der, om en fru behöfver
Förströ sig -
EMILI. Hvarför ej en herre P
CARL,
Nå, ett par:
Så tar det sig i hast en vagn, en båt. och far, Om
man ej längre vill, till Djurgåln blott - och njuter
EMILI.
Detsamma som här fins, en stor och skön natur? Nej,
hvad ett värdshus ger, ett brädskjul innesluter,
Konstridning, glas som spins, taskspeleri och djur
Från Afrika, och dans på lina, och mirakel Utaf en
hund, en häst, och framför allt spektakel.
Det sista, riktigt gjordt, är vardt sin stund
likväl. Det når ej ögat blott och örat, men vår själ:
Hon ser deri sig sjelf, det innersta af lifvet,
Och tiden värde får af sjelfva tidsfördrifvet!
EMILI.
Spektakel vill du lia: det får du äfven här.
Se blott en trollmans spel, om det ej tragiskt är.
Vid hammarns döfva slag på tecknen i hans trumma,
Hans hår står upp som borst, en damring får hans
kropp,
Och ögonen ge eld, och lapparne sig skumma,
Tand gnislar ernot tand, nu arm, nu fot rycks opp,
Och hjelten faller ner till slut i sanslös dvala.
Hans själ, ur kroppen flydd, far då kring jordens
ring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
