Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Andra stunden. I hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
EMILI.
När blef väl hvarda’n lång med sysslor och en vän?
Och töras väl känslan ut, när hjertat är dess källa,
Ej sinligheten blott? Dock må din fruktan gälla:
All tjusning på vår jord är blott minutens rön,
Likt solens första glöd ur strax förblekta skyar.
Men sofver jag en natt, är östern åter skön.
Och ej naturen blott sig alla dar förnyar:
Mitt hela lif, mitt hus, du sjelf, min enda vän,
Ar mig hvar morgon ny. Ja, till och med om dagen
Hvad vexling! då jag får till midda’n dig igen!
Hvad njutning vid vårt bord för själen, ej blott
magen,
Igenom blick mot blick och ord mot ord förbytt:
Nu skämt, nu vettigt glam, som födes, alltid nytt,
Af våra hufvudens och hjertans sammanlutning.
Och - stundom går vårt lif rätt väl ock utan
njutning.
CARL.
Men stundom har det ock, oaktadt allt behag Af kärlek,
vänskap, flit och hvarje huslig lycka, En tyngd, som
vill oss ner i jordens sköte trycka. Och slipper man
ej då en stund sitt hem, sitt jag, Till ett odrägligt
år sig tänjer ut eri dag.
EMILI.
Då flyr jag, som ett barn - och är jag, när så
händer, Ej blott ett kirrigt barn? - jag flyr i
sömnens famn. O sömn! o mot all sorg hvad ljuf, hvad
säker hamn, Som alltid öppen är, hur ödets flagg sig
vänder!
CARL.
Ja, för en själ, som din, så oskyldig, så ren,
Och för en kropp som din, lätt, munter, ung som
våren.
Men äfven du, min vän, blir äldre: - och med åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
