Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Andra stunden. I hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Men för att skatta rätt sin sällhet inom sig, Man
sakne den ibland.
EMILI.
Ja, då jag fann mig sluten Inom min dörr igen, då
fägnade jag mig Ät baleri, dä’n jag kom: då blef
den af mig njuten, Då tog jag mig en vals, helt ensam,
blott af fröjd. - Nu, att jag sluppit hit, jag dansar
här, förnöjd.
CARL.
Man vill dock lefva med och tidens seder pröfva. Man
lär af dåren sjelf att ej hans prål behöfva.
EMILI.
Ja, andra spöken likt, det spöket lyckan är:
Tör att dess tomhet se, man måste se det när.
På afstånd märks ej lätt, för gny och stoj och
glitter,
Hur ledsnan med till bords och med i vagnen sitter.
Väl! att ha en gång sjelf sett in i modets verld:
Man frestas, från den skild, dess mindre af dess
flärd.
CARL.
Dock menskan, först och sist, oss menskor måste röra,
Hur väl man än med sig och med naturen tofs:
Man anleten vill se, man meningar vill höra,
Och till den flydda sta’n af hemlig oro drifs.
Gaf icke himlen sjelf oss ögon fram i pannan,
För att beskåda fritt, ej skyn blott, men hvarannan?
Är ej en fin tangent i hvarje finger spänd,
På det en likes hand rnå bli i hjertat känd?
Vi föddes, med ett ord, till sällskap. Sjelfva
djuren
I flockar samla sia:.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
