Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Tredje stunden. Vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
EMILI.
Förlåt mig, jag är van att läsa opp för dig
De lexor, du mig lärt. Till lycka hör oss ingen.
Dig skonte ej ditt kön, och intetdera mig.
Ty näst en «lärd i stubb» af allt på jorderingen
Minst tåls -
CATIL. En vis i flor!
EMILI.
Som gör sig vis i tal!
I sällskap vet jag nog att, sluten i min schal, Mitt
lilla menskovétt knappt geiiomskina låta. Dig visar
jag det helt: du kan din hälft förlåta, Det svaga
qvinnokärl, att också ha en själ.
CAllL.
Svagt nämner man ditt kon: dess vekhet har likväl
En egen spänstighet, som gäller mer än styrka. Er
sjelfva lydnad snar oss herrar i er makt; Jag ser
ej utan harm min mandom dertill bragt, Att nödgas,
qvinna, dig ej älska blott, men dyrka. Dock tröste
sig mitt rnod: vill inan en urbild se Utaf allt skönt
och godt, så målar man en qvinna.
EMILI.
Och ändå tveken I att menskorätt oss ge.
Från vildens arma hjon till Sultans herrskarinna,
Ar qvinnan verktyg blott, för skilda nyttors skuld
An slaget om med jern, är siradt ut med guld.
Betrakta i sitt hus den skönaste Grekirma,
Nu tillbedd i en sten: hvad var hon? tjenarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
