Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Tredje stunden. Vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
CARL.
Men se: i tankens verld, der rätt och sanning rå,
Man hänför till ditt kön ej endast Gratierna, Ej
Sångens döttrar blott: men Dygderna också.
EMILI.
Du glömmer än, jag ber, du glömmer Furierna, Och
Eva med sin orm. Ja, skapte man ej än En mor,
all stygghets bild, åt sjelfva d–n!
Dock, hvilken är förmer af saxens begge delar, Är ju
en löjlig strid: de gjordes för hvarann. Så begge
könen blott fullkomna menniskan. Du vill en engel
se: hvad är som dertill felar Den ädle ynglingen,
den ljufva flickan der? Smält begge i en bild: och
engeln färdig är.
Så kom, forenom oss. Huldt stode mig din skullra,
Aftorke ömt och lent min hand din pannas svett. Du
stämt en högre ton: och likt en skön duett Vårt lif
harmoniskt flyr, hur ödet än rnå bullra. Skänk mig
din vishet, du, och tag min ömhet blott. Gif mig den
enda makt att föra ut din vilja. Och om ej englar
just, dock ett i tysthet godt Och lyckligt äkta par,
oss döden blott skall skilja.
CARL.
Min vishet, ack! den är en bokstaf blott hos mig, Men
lefvande natur, så sann som skön, hos dig. Vi män, vi
räkna ut på taflan blott det rätta: I qvinnor! fatten
det från hufv’et strax i verk.
EMILI.
I gen oss regeln först: att den i handling sätta,
Oss känslan hjelper se’n. Men den allena, märk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
