Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Tredje stunden. Vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Dock mer än all den prakt, som dagens sken der röjer,
En hvit Angelica min blick, min känsla dröjer,
Som mellan klippor växt vid sjelfva fallets fot,
En sorgens dotter lik, mer skön af ödets hot.
Hör re’n, med mindre dän, de fria böljor ila I floden,
och till slut omkring en holme hvila, Som bär ett enda
träd, der nordens näktergal, Som söderns Öm och ljuf,
men sorgsnare än denne, Allt hit från verlden flydd,
här gjuter ut sitt qval. Med ljud som långsamt dö,
han fåfängt söker henne, Som mötte honom förr på
denna tysta strand, Der ej ses menskofjät, ej rök
vid himlens rand. Men någon älskvärd tropp af Sylfer
och Sylfider Har måste bo, hit flydd i dessa orons
tider Ifrån en verld, hvars törst till blod och guld
ej släckt, Förjagar mer och mer allt skönt och ljuft
och täckt.
CARL.
Men kom: bland svarta brott af sten, som ärnar rasa,
Der buskar utan lif blott öka ställets fasa,
Hit kläng, på brantens brädd, och se i djupet ner.
Se denna sjö lik beck, hvars bergomslutna spegel
Ej känner höjdens vind, der solen aldrig ler,
Der ingen rört ännu en are eller segel,
Der blott en enslig örn och molnen, jagade
I skyn, sin dystra bild, som i en afgrund se.
Och hör en spöklik uf, som klippans skrefva döljer,
Instämma med sitt skrän i vädrens hvassa h vin;
Hvad Gnomer vistas här? Melankoli och Spleen!
Ack! äfven hit sitt rof bekymrens här förföljer.
EMILI.
Är det naturens skuld? I hennes verk, min vän,
Ar sjelfva fasan skön. Det är ej så med deri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
