Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Tredje stunden. Vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Som menskor ge hvarann, som menskor ge sig sjelfva. Må
elementrens strid om haf och skyar hvälfva, Må Hekla
spruta ut sitt helvete i snön: Ett sorglöst folk
bebor den skräckormnfna ön.
Men mot din sjö af beck, jag snart en annan finner
Af silfver, lyft mot skyn i toppen af ett berg,
Der blott en krans af snö, hvars hvithet liljans
vinner,
Omger det klara djup, som lånar himlens färg.
Och hvilken himmels! - Se, hur qvällens moln sig
randa!
Dock fins väl någon qväll, der dag och natt sig
blanda?
O, af en solskensnatt hvad underbart behag!
Hvad jag skall se den rörd, som nu en månskensdag!
Men ännu mer: hvad syn, då, högst på fjellen hunnen,
Jag oceanen ser och midnattssolen der! Hvar hvilar
sig min blick? Hvart följer han den här Af svanor,
som der far, i rymden strax försvunnen? Haf, himmel,
böljor, moln sig mänga för min syn, Och här ett
jättedjur, som sprutar opp till skyn, Och der ett
ispalats, som glänser emot solen!
CARL.
Du söker jordens gräns - och finner menskans blott,
Hvars flygt kring haf och sky förgäfves efterstått
Den mystiska magnet, naturen gömt vid polen. O, att
vi kände blott vårt hjertas hemlighet, Och visste
rätta dess missvisande magnet; Och hittade en väg,
som förde hvarje like Gerad åt sällhetens och dygdens
dolda rike! Dock fast ej polen hinns, man ändå norrut
far; Och målet, blott som mål, ett evigt värde har.
Franzéns Dikter. VI.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
