Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Tredje stunden. Vid bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
EMILI.
Nu hemåt vändom oss. Långs floden, ner för bergen,
I hast, liksom en dans, vår återfärd är gjord. Väl
tör min syn bli skum, min kind ej hålla färgen,
Min mun knappt öppna sig att darra fram ett ord,
Då jag mig känner sänkt på tunna sköra bräder Ner i
en hvit tårtar af böljor mot hvarann -
CARL.
Och än med stupad fart för skum ej synas kan,
An lyft på vågens spets i dagen åter träder,
Nu åker fram en mil med hastigare lopp,
An spännet, utan kusk, ner för en backe skenar;
Nu i en hvirfvel svängs emellan hvassa stenar;
Nu rusar mot en mur af berget, som står opp
Mot flodens krökta fart, och genom punktlig vändning
Undslipper stöten der, och här en hemlig bränning;
Och likt ett slagfälts dån af vattnen kring dig hör;
Och ser, hur strandens trän likt slagna troppar
flykta;
Och vet, att en sekund, en tum, som rodret rör
Hit eller dit sig mer, och årorna bli tryckta
Mer eller mindre djupt, bestämmer lif och död.
EMILI.
Välan! jag smäkta må i några timmars nöd.
Dess större blir min fröjd, att i vår glada hydda
Oss återställda se och alla faror flydda.
Hvad jag skall trycka då med hjertlig tacksamhet
Den gamle Charons hand, som stod, rried snö i håren,
Orörlig, och med stum, blott vinkad, myndighet
Ifrån sitt roder böd de aktande vid åren,
Som fört det fem ti år, och på sin vissa strand
Bragt lyckligt tusen lif, förtrodda i hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
