Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
För tysken träda fram och lappska konster
göra. Lappskt hette hvad han sjelf orimligt tänkte
ut. Thor var ej född till best: han frälste sig till
slut Med flykten öfven Ilhen, svor republikens fana
Och, ej dresserad blott, men lärd och fostrad opp,
Och ledd af sin kapten, på hederns dubbla bana Steg
gradvis och till slut bcfallte sjelf en tropp. På
Alperna en dag bestämd att segren följa, Han stannar
vid ett berg, som moln och isar hölja. Och af en
likhet rörd ser kring sig med en tår, Och tänker
på sitt hem och sina späda år; Mins hvar han körde
sjelf sin ren för första gången, Och hvar han As sa
fann, med henne gick omkring, Och blott på henne såg
bland markna’ns underting, Och se’n förstod så väl
den Lappska kärlekssången. Nu runno i hans håg dess
både ord och ton: Dem gnolande för sig, han red för
sin sqvadron.
Spring, min snälla ren, Öfver berg och fält! Vid
min flickas tält Får du krafsa se’n. Ymnig mossa der
Under drifvan är.
Dagen är så kort, Vägen är så lång! Spring du vid
min sång! Låt oss skynda bort! Här är ingen ro,
Här blott ulfvar bo.
Se, der flög en örn: Säll den vingar har! Se, hur
molnet far:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
