Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
EMILI.
An tänker jag ej dö, jag nu begynner lefva.
Ej hamnen blott är ljuf, men seglingen också.
Dock stödd uppå din arm vill jag i fören sta..
Ej blott när fruktan flyr att seglen hastigt röfva,
Men ock vid lycklig fart, och af det sökta land,
Förut re’n, i en tub bese den gröna strand.
Men hamnen för mitt hopp (mitt hjerta det bekännc)
Ar ej i himlen blott, är här på jorden än.
Ack! efter långlig flykt att se den bygd igen,
Der man begynt sitt lif, hvad fröjd går öfver denne r
Tillbaka till det kärr, som såg dem fostras opp,
Beger sig utan ro de flydda tranors tropp.
Till sina fäders berg vill Lappens son ur staden:
Förgäfves omklädd der och lärd att stå i raden
Af granna lättingar omkring ett yppigt bord.
Från prakt och öfverflöd han rymmer till sin hjord.
Hur var -. den undföll mig - historien om de tvenne
Från Ume stulna barn?
CARL.
Till marknaden i stan
En liten Lappska kom: en gosse följde henne; Man
paras så ibland. Dem såg en charlatan, Som for
med en kamel och babian kring landet. Tänk! om jag
viste dem i södern, med ett par Af renar, säger han.
Och då han plötsligt far Ur staden, följa Thor och
As s a med i bandet. Förgäfves ropte de och greto.
Slisk och smek, Och dessemellan ris, nedtystade de
arma; Och menskoröfvaren, ej van att sig förbarma
Om kräk, som för hans vinst rnarterades till lek,
Se’n undan Sveriges lag han väl dem hunnit föra,
Dem tvang, som markattor, att i en sällsam skrud,
Hvar på sin prydda ren, vid bjellrors glans och ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
