- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Sjette bandet /
251

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251

Men bäst der man är född. Och må naturens minnen
Rå, mer än konstens verld, på ej förstämda sinnen:
Med Thor s och As s as lof! om jag skall välja ut
En fläck på detta klot, som mig må ytterst fästa, En
hydda och en graf jag önskar mig till slut Vid Mälarn
- fastän nu så säll att här få gästa Med kärleken
och dig, för tadlets pilar gömd, Tills den roman,
vi spelt, är sliten och förglömd. Se’n skall jag,
dubbelt säll, en fremling ifrån Norden, Se Södern;
se än mer: min födslobygd, min far. Han lefver än,
o Gud! och jag hans tillgift har, Jag upptas i hans
famn, på nytt hans dotter vorden! Och se: hvem kommer
der så stolt med kors och band Och mig sitt sköte ger
och dig en vänlig hand - Det är min bror - och din.
Allt är försont af tiden.

O! sälla rad af år, likt ögonblick förliden!

Hvad minnen, hvart jag ser! Hvad möten, hvart jag
går!

Der nytt förvånar mig; här gammalt rör mitt sinne.

Ack! se, min ammas tjell ännu vid bäcken står.

Den fromma fins ej mer; men dottren bor derinne,

Min barndoms lekkamrat, nu mor som jag - ack kom!

Jag skall gå onämnd in: låt se, om hon mig känner.

O, hjertats första band! o, oskuldårens vänner!

Hur tiden oss och allt omkring oss byter om:

Ert minne, evigt kärt, oss genom lifvet följer,

Och blir till slut vår tröst, då åldrens natt oss
höljer.

Hvad hör jag, Ingeborg! Du har re’n barnabarn.

Hvar är min gudson Sven? Min Gud! - den långa
karln

Jag lyft uppå min arm och dansat med så ofta!

Och satte ej min hand de höga trä’n, här dofta?

Nu nära templets port jag mötes af en fru:

Vi stanna mot hvarann, förvånade och stumma!

«0 himmel! min Sofi!» - «Hvad ser jag? är det du,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/6/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free