- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Sjette bandet /
252

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252

Min Emili, förbytt till denna Lappska gumma?» - «0,
mins du», ropar jag, «o mins du, när min mor Försvann,
den stund jag bäst behöft en vän lik henne? Du kom
och blef min vän. Den ej på vänskap tror,

0 den olycklige! han skulle se oss tvenne! Har
täflan, giftermål, lia öden, afstånd, år

Oss söndrat en minut, från det vår tro blef
knuten? O! kom till grafven der, och än en samfäldt
tår Förnye vårt förbund, der systerligen gjuten.» -

Nå väl! du ser, rnin Carl, mitt hjertas hemlighet,
Du ser min sköna dröm, som ej min ro kan störa,
Som gör den blott mer ljuf. Och om i ensamhet En
saknad någon gång mitt hjerta skulle röra, Och locka
fram en tår? - Det är en skatt jag bär, (Hur lätt
mot tusendes, hur gerna af mig buren!), En skatt,
som på vår jord hvar dödlig skyldig är,

1 sjelfva lyckans famn, åt ödet och naturen. Ja! är
ej sorgen sjelf en krydda i vår fröjd? Hvad vällust
feltes ej på all vår önskans höjd, Örn ej, med ögat
lyft mot himmelen i tårar,

Man stundom fann så tom all lust, som här oss dårar?

Men hopp till en försyn och en försonad far, Du
är ej blott en dröm, som skimrar och bedrar! Blott
några år, min vän, och allt skall sig besanna. En
mild och rättvis kung på din förtjenst ger akt:
Och medan än ditt hår svart klär din öppna panna,
Du sitter på ett gäll, kanske i Stockholms trakt. Se,
jag har ämne re’n till hull af en prostinna, Och, vet
du, jag är spådd att bli fru doktorinna? Tag hit det
släckta kol och du skall se den ängd, Som blir vårt
andra hem, om jag får valet göra För oss ur lyckans
hjul ibland dess lotters mängd. Kan jag ej rita ut,
jag äfven? Du skall höra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/6/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free