Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Dit åter i er nöd I flyn, o Svenske män,
Och än ett fosterland och än en konung linnen.
EMILI.
Men till det dystra slott, der sekler spridde re’n
I hvalfven sorg och skräck vid gallrens matta sken,
Vi sända blott en suck, och lemna tyst och stilla
Ät olyckan sin helgd, sin tröst åt mensklig villa.
Dock när vid konstens fest jag för en tafla står,
Der tre Cherubers mor omfamnar med en tår
Den fjerdes kala byst, jag hviska får de orden:
Olyckliga! hur säll, om aldrig moder vorden!
Men hon, som ej blef mor, dock är det för hvar
svensk,
När hon en vänlig nick ur vagnen åt mig sänder,
En nick så full af själ, så huld, så fosterländsk:
Hur lycklig till min bygd, hur stolt jag återvänder.
Se’n, torde äfven dit, af någre ädle få
Ur sjelfva smakens krets, som önska då och då
Att se naturen sjelf, ej hennes bild allena,
Vi få ett kärt besök, och echo i vår dal
Hör glam om hof, musik och vers och vittra tal.
Så med ett ord, min vän, vi skola sällt förena
Med det förnöjda lugn, det fria sjelfbestånd,
Vi här värdera lärt och mot all höjd af stånd
Och makt och rikedom och ståt ej ville byta,
Den sanna tjusningen af konstens sköna verld,
Som yppighetens barn af lyckan är beskärd,
Som de ej njuta dock, hvarmed de endast skryta.
Hur ofta fägnar ej det präktigaste slott,
Långt mer än egarn sjelf, dem som bese det blott! -
Nå, finner du ej skön min utsigt genom lifvet? Så
vandrar man sig trött uti en lång allé Ät h vilan i
en sal, som slutar perspektivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
