Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
CARL.
Sju år, och sju iimiu:
Och kanske är ändå den andeliga bruden, Som jag här
tjenar för, till slut en Lea blott. Jemväl på Sion
står, ined all sin helgd af skruden, Rättvisan blind
och fal: och tidt förtjenstens lott Ät smickret,
skrymterit och ränkorna är buden. Hvem mins i öknen
mig, då af din egen ätt Du är för evigt glömd och
lemnad åt ditt öde? För stolt att tigga nåd, när man
kan fordra rätt, Man döms att söka deri till slut
ibland de döde.
EMILI. När var en mindre lön med större rätt begärd?
CAllL.
Ve den, hvars rätt beror af gunst och nyck och
flärd: Hans rätt blir lycka blott.
EMILI.
Nå, tro ock på din lycka.
Hör! lyckan är en vän (så vill jag gerna tycka), Lik
vänner i gemen. Jag fann dem aldrig än Att klandra.
Det är sannt, de tröttna snart vid den, Som liter
till dem jemt och allt af dem vill läna. Men först
med rådig flit, jag sjelf, min närmsta vän, Emot
mig fy lie opp min fordran af en vän: Se’n skall,
förr’n jag begär, man täfla att mig tjena.
CARL.
Men skulle du - o Gud! - här dö, här enka bli! -
Se, ropte då hvar mor, den arma Emili, Som gick ur
lyckans famn att blindt sin kärlek följa, Se hur
hon straffad är.
Fr a n z c n s D ikte r. VI.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
