Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
EMILI.
Min Carl, min ende vän! Hvi söker du en sorg, som
icke föddes än? Hvi ser du molnen blott, ej soleri,
som de dölja? Ännu vårt hopp är helt. Och må vi
dö med det! Den, som kan dö med hopp, dör lycklig:
ty han njuter. I grafven dock till slut försvinna
våra fjät. En like äfven här den andras öga sluter,
Och sjelfva vildens tår den frommes stoft begjuter.
CARL.
Ja, må han ensam dö, ogråten, utan namn: Förlorad är
han ej för himlen eller jorden. Så bäcken, drifvans
son, försvann ur klyftans famn: I skyn, hvars bild
han bar, en fruktsam ånga vorden. Men ack! hur ofta
ser den fromme sjelf med blygd, Då döden dagar allt,
blott flärd i all sin dygd.
EMILI.
Då minnoms, hvad du sjelf är hitsänd att förkunna,
Den tröst till jordens barn från deras himla-far,
Att på sin allmakts thron den Evige ej har Gudomligare
fröjd, än att förlåta kunna.
CARL.
Att han förlåta vill - hvem tviflar väl derpå, Som
sjelf förlåtit har? O, att han kunna må! O, att vi
trodde blott, och ville blott det rätta, Med allvar,
i sin krets en hvar, så långt han når: Hur lätt för
den Försyn, som öfver verlden rår, Oaktadt menskans
brott, att allt i ordning sätta!
EMILI.
Hvad rotar denna tro? hvad ympar in i den En vilja,
som bär frukt? Ack! endast kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
