Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 294. Leander och Hero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Fast hon ej rördes af det hot, Med hvilket
Hellespontens bölja Af Nordan drefs till hennes fot,
Att den med skum af vrede skölja.
En afton, tills det re’n blef natt, Han på densamma
klippan satt; Och likt de pilar, Amor skickar, Han
flyga lät sin längtans blickar Från Asiens till
Europas kust. Här lades, om ej minnet felar,
Emellan tvenne verldens delar En bro af blind
eröfringslust. Mer stark än den af stormen rifna. Ar
den af tanken byggda bro, Der hjertan, åt hvarandra
gifna, Med kärlek mötas och med tro. Ej blott det hus,
der Hero bodde, Han skönjde eller skönja trodde,
Men ock den lund, der först bekänd Hans låga blef
och hemligt tänd. Der stod ett tempel på en kulle,
I skygd af samma myrtenlund; Och dän för honom
bådas skulle Med facklors sken den sälla stund,
Som gick att deras kärlek kröna Och hela deras lif
försköna. Nu i dess nejd han ser en glöd, Likt dagen
i de södra länder, Der den i hast en flamma tänder,
Som skär mot mörkret lifligt röd. Och som vid dagens
blick i skogen Den glada sångarn spritter opp, Och
flyger till sin makas topp, Leander, lika öm och
trogen Och lika glad, från klippan spratt Och ropte:
«Ack! i denna natt, I Gudar! ej så säll jag vore,
Om opp till er Olymp jag fore!» Men Nordan svarar
med ett tjut, Att han ännu ej rasat ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
