Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 294. Leander och Hero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
Ej vågar han förmäten klandra Den Gud, som hafvets
spira bär. Ej den som vädrens Herre är. Men knappt
begynner han mitt andra Med hyllning af dem båda
två, Då vind och bölja stilla stå. I båten sprungen
re’n, dess segel .Tillreds för Sunnan drar han opp;
Men fåfängt tror hans späda hopp Sig se ett krus på
vattnets spegel, Och bäst han rör det blanka par,
Så lätt som fisken rör sin fena, Så brister - o hvad
harm - den ena.
3.
«Jag har ju mina armar qvar,»
Utropar han med hastig vändning,
Och i de ordens följe kom
Mitt tredje med ett hurtigt «om» -
«Trots, jag är der för’ dagens tandning,»
Tillade han och företog
Hvad Grekland mer än öfvergången
Af Persiens här med häpnad slog,
Och se’n ett ämne blef för sången.
4.
Hvad gjorde han? mitt fjerde - Gud! Hvad dödlig ångest
för hans brud, Om hon der stod på tempelhöjden Och
kunde se hans djerfva färd! Men när han framländt, o,
den fröjden! Den var det äfventyret värd. Emellertid
i sömnens sköte Hon sorglöst låg. Ej var ännu
Bestämdt, hvad dag de unga tu I Hymens rosenbojor
slöte. Den eld, der brann, olyckligtvis En herde
tändt af skogens ris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
