Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 294. Leander och Hero - Charader. 295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i drömmen steg hon upp på kullen Och såg sin vän i
snabba jullen, Som af en störtvåg hvälfdes om. Men
nu vid månens silfverstrimma Han syntes fram till
henne simma, Lik svanen, som till Leda kom. Hon lopp
i sjön att honom möta, Men kände under vattnens bryn
Sin fot emot en sten sig stöta, Och väcktes, ack!
till hvilken syn! Leanders bön om Sunnan hördes,
Men ve, den grymma ironin! Som en orkan den kom ined
hvin. Och hela sjön i hast upprördes. Dock bars han
fram af våg till våg, Och hopp så väl som mod han
hyste. Tills elden, som hans mål upplyste. Försvann,
och han blott mörker såg; Nu om sin kosa han ej
rådde, Ej sjelf sig röra mer förmådde. Dock ilöt han
fram vid dagens ljus Till Heros strand, till hennes
hus. Ur fönstret då hon såg den döde, Hon för att
dela samma öde Sprang ner - och vid hans sida låg,
Och fördes bort af samma våg.
Min unga vän! var rask, men ej mitt hela. Tro icke
hvarje sken, som lockar ut; Och pröfva, för att ej
om målet fela, Ej banans början blott, men ock dess
slut.
295.
Tänk vid mitt första på en gammal vän,
Som alltid ment med dig mitt andra.
Och när han inom kort den väg skall vandra.
Som ingen kommit har igen,
Skall han mitt hela taga ur sitt hjerta,
Och lägga det uppå ditt hjerta,
Att der ined Guds välsignelse och frid
Det må förvaras all din tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
