Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Företal (1836)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRETAL.
(1836.)
Så naturligt det är, att man vid äldre år ifrån den lyriska poesien
öfvergår till den episka eller didaktiska; så obetänkt är det utan tvifvel att,
då medelåldern längesedan är förbi, våga beträda den dramatiska banan.
Till min ursäkt får jag derföre nämna, att det i sjelfva verket är min
ungdom, som till detta vågsamma steg förledt min ålderdom, och det
af följande anledning.
En af mina vänner i Finland[1], som besökte mig i Stockholm kort
före min flyttning till Hernösand, påminte mig, att han för trettio år
sedan hade sett hos mig i Åbo, der jag den tiden vistades, ett några
år förut gjordt försök till en tragedi öfver mordet på Eljarås. Denna
påminnelse skulle dock icke haft den följd, att detta af mig sjelf i så
lång tid förgätna stycke nu kommer i dagen, om jag icke i detsamma
erinrat mig, att den person, utom hvars ryktbara, ehuru i en sednare
tid af den historiska kritiken i fråga satta åtgärd, handlingen deri ej
kunnat äga rum, tillhör Norrland. Fale Bure är en af detta lands
namnkunnigaste män. Icke blott i historien är hans minne förvaradt,
utan i folksägner, i den gård och det grafställe, som efter honom
uppvisas (i Sköns socken i Medelpad), samt i det slägtregister, på hvilket
en mängd familjer, äfven adliga, stöda sina anspråk att ifrån honom
härstamma. Nu sedan Norrland blifvit för mig hvad Finland fordom
var, måste allt Norrländskt väcka mitt lifligaste deltagande. Kunde då
ett sådant af mig sjelf redan i min ungdom behandladt föremål undgå
att fästa min uppmärksamhet? Ingen, åtminstone af dem, som sjelfva
idka vitterhet, lärer undra, att jag ej förmådde emotstå frestelsen att
på detta arbete använda en ny möda; hvarigenom det blifvit på en gång
min ungdoms och min ålderdoms verk.
Af mera ungdomlig art torde läsaren finna det föregående stycket;
ehuru det har, jag bekänner det, ett sednare ursprung. Äfven för dess
utgifvande hoppas jag i dess Norrländska ämne finna en ursäkt, om det
ock icke, under den poetiska leken, röjde en allvarlig mening, som ej
borde anses otillbörlig i det stånd och det stift, hvartill författaren hör.
[1]
* Professor Linsén i Helsingfors. Då jag nämner hans
aktningsvärda namn, gör jag honom på visst sätt delaktig af mitt äfventyr.
Men jag känner för väl hans anspråkslösa tänkesätt och hans vänskap för
mig, för att behöfva frukta, att han blefve misslynt, om ock någon
recensent skulle tycka, att hvad han ville draga fram ur glömskan,
hellre bort förblifva der för alltid begrafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/7/0005.html
