Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Skyhöga trän, och ser det hvalf, de bära, Likt
himlens, sjunker jag i stoftet ner.
FALE BURE.
Dess helga fristad skydde dig, min son, Den stund
jag lemnar dig. Blif här hos Gud I stilla andakt,
obemärkt af menskor, Och drag dig sjelf i tysthet
undan dem.
ERIK.
Hvem aktar här på mig, en okänd främling, En hyddans
son från djupa Nordens vrå?
FALE BURE.
På främlingar, och helst på dem från Norden, Är
spejarns blick nu mer än nånsin spänd. Jag räds,
han lurar här i sjelfva templet.
ERIK. Hvad frukte vi, då ingen skuld oss trycker?
FALE BURE.
Der borglig tvedrägt söndrar äfven bröder, Behöfs ej
någon skuld hos den förföljde.
ERIK.
Men vi, som, gömde bakom fjell och skog, Blott genom
ryktet hört om denna söndring, Och lefvat mer ibland
en forntids minnen, Än i den tid, som skakar Sverige
nu, Hvad kunna vi befara?
FALE BURE.
Äfven oss,
Min son, se’n vi vår fristad öfvergett, Kan denna
skakning bringa lätt på fall. Här ligga stötestenar
vid hvart steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
