Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
ERIK.
För dem, som klifva upp i lyckans branter. Men i
vårt ringa stånd kan man ju gå I tysthet fram sin
obemärkta väg. Dock har jag ofta med förundran tänkt,
Hur högt min far står öfver sina likar l upplyst
vishet, ädla tänkesätt Och yttre skick, som liknar de
förnämas. Också mig sjelf jag mången gång har tyckt
Till något högre både född och uppfödd.
FALE BURE.
Förnim, min son, hvad jag till denna stund För dig
fördolt blott för din oskulds lugn. Mitt namn är
Fale Bure, och min ätt En af de främsta i vårt sköna
Norrland. Min ädla faders dygd och vishet gjort Det
namn, jag bär, i hela Sverige vördadt. Han med en här
af Nordens tappra söner Kom för att hämna konung Eriks
död, Och slog den danska rofvarn af hans krona. Se’n,
vet du, hvilken strid emellan två Af samma kungastam
upprunna grenar, Den fromma Sverkers och den helge
Eriks, Har delat Sveriges tvenne brödrafolk, De ädle
Svear och de stolte Göther.
ERIK.
Men Eriks stämma har ju slocknat ut Med dessa barn,
som föllo i sitt blod Så ömkligt, alla tre, på
Eljarås. Det var ju stigmän, som med denna illbragd
Sig hämnade för brist på väntadt rof?
FALE BURE.
Så var det sagdt. Men det fördolda upphof
Franzéns Dikter. VII.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
