Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Till sådan oerhördt omensklig gerning,
Om det än länge göms i nattens djup,
Plär dock till slut, och då man re’n det glömt,
I dagen bringas af en högre hand.
ERIK.
Var det väl det, du mente, då en dag På bergets
spets, der vi bland molnen stodo, Du ner åt södern
såg, liksom du der Sökt föremålet för din ljungelds
blick, Och ropte: «Bafva, brottsling, för den hämnd,
Som kommer, icke först i evigheten, Som re’n i tiden
kommer, likt ett åskmoln Från dessa fjell och, då du
minst det väntar, Slår ner på dig, der du så säker
sitter.»
FALE BURE.
Förtig, min son, hvad du af mig har hört: Allt skall
förklaras innan dagens slut.
ERIK.
Jag har så ofta tänkt på dessa offer Och tyckt dervid,
att jag på stället varit Och sjelf, ibland dem, sett,
hur dolken blänkte, Hur bloden rann, i sängar och
kring golf, Och gömt mig undan. Säkert har jag
hört Re’n i min späda barndom derom talas, Och sedan
drömt derom. - Hvem kommer här?
FALE BURE.
Ack! drottning Ingierd sjelf, de barnens mor,
Som förr var Knuts och nu är Sverkers maka.
Blif här, min son; men stå på vördsamt afstånd.
Och skulle hon ge akt på dig, så drag
Dig icke undan. Var försigtig dock
I det du svarar. (Går, men kommer igen.) Närma dig
till den,
Som följer drottningen, och sakta bed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
