Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
VALERIUS.
1. natten länge gömdt
Var mången gernings upphof. He’n förgäten
Var sjelfva gerningen. Men oförmodadt Framträda
vittnen, fjerran öfver haf Och öken komna, ja, ur
grafven stigna. Och han, som öfver saken dömma skall,
Till allas häpnad måste från sin stol Stå upp och
sjelf bli dömd som baneman.
SVERKER.
Ar det väl mig, du menar? Har du hört Mig
skyllas?
VALERIUS.
Jag har hört dig sjelf i sömn Upptäcka hvad du
längesedan bort Bekänna vid den bigt, du gjort i
kyrkan. Men ej blott kyrkan angår denna skuld. Tag
dig till vara, att den icke, röjd Por råd och folk,
anropar dem om hämnd.
SVERKER.
Jag vet, det förestår en evig dom För konungen så
väl som undersåten. För den må du mig varna, dertill
kallad. Men spar ditt hot om timlig räfst. Ännu Ar
Sverker den han var i råd och fält. Ehuru skakad af
mitt eget inre, Ehuru häpen för det hämderop, Som der
emot mig hojs och genljud ger Från jord och himmel,
trotsar jag likväl All yttre makt, med spiran i min
hand Och svärdet vid min sida. Skulle än Du sjelf
mig ange. -
VALERIUS. Om min ed som prest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
