Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Ej händt min tunga, borde dock den trohet,
Hvarmed i lif och död jag tillhör Sverker,
Försäkra honom att jag tiga vet.
Men teg jag för dig sjelf, då jag bör tala,
Ovärdigt vore det din tjenare
Och vän, ej mindre än den vigde tolken
Af sanningens så väl som nådens ord.
SVERKER.
Du sagt mig sanning, tala nu om nåd. Men säg mig
först, om du ej minnas kan, Att innan jag beslöt
mig till det kraftsteg, -Att med ett slag på en gång
göra slut På dessa kungamord af kungasöner, På denna
söndring mellan Svensk och Svensk Och bror och bror,
ja, mellan far och son, Jag derom hörde din och
kyrkans mening.
VALERIUS.
Du mins ej rätt min konung: intet ord Af sådan
syftning har du mig förtrott.
SVERKER.
Jag sporde dig, om ej ett lagens bud Kan brytas för
ett mål af allmänt gagn; Och du bejakade min fråga.
. VALERIUS. Nej,
Det svar, jag gaf och borde ge, var blott, Att Han i
Kom, som samveten beherrskar, Så väl som kungariken,
någongång, För helga ändamål, märk det: för helga,*
Kan hafva upp hvad lagens bokstaf bjuder.
SVERKER.
Se’n frågte jag, om kyrkan ej förut Ger sin försäkran
åt en fattig själ:
Franzéns Dikter. VII.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
