Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
SVERKER.
Spörj henne sjelf, om du har mod dertill.
RAGVALD.
Jag räds att sorgen rubbat hennes sinnen.
SVERKER.
Mins du, då fråga var om barnens mord,
Och jag den fruktan yttrade om Ingierd,
Att hon ej kunde bära detta slag",
Log du deråt och svor, att knappt förbi
Begrafningsståten vore, innan hon
I mina armar glömt, att hon haft barn.
RAGVALD.
Jag dömde henne efter qvinnans art
Som älskarinna, sådan jag den kände.
Jag såg den låga, som hos henne brann
För konung Sverkers manligt stolta fägring.
Jag visste, att hon hyst för konung Knut
En hemlig afsky, under’ pligten gömd.
Jag slöt, att hon ej kunde för hans barn
Den ömhet känna, som en mor, hvars kärlek
I barnen speglar mannen, som hon tillber.
Och då hon redan skilj t dem från sin vård,
Så kunde jag ej tro, att deras död
Så skulle krossa henne, då hon njöt
I edra hjeltearmar sådan sällhet,
Som sällan blef en drottnings lott. Ty värr!
Bedrog jag mig. Hon är mer mor, än maka.
SVERKER.
Dock älskar hon mig än; men hennes sorg Dess mera
plågar mig, och då hon ser Min oro eller köld, får
hon deri, Att qvälja sig och mig, en ny anledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
