Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.246
SUNE.
Den, som ined prinsen träder fram i dag, Är af min
far ej mindre som en man Af tro och heder aktad,
än som vän Allt från hans ungdom älskad.
SVERKER.
Och hans n anm?
SUNE.
Är Fale Bure.
SVERKER.
Den förrädarn? så! Syns han nu åter efter tretton
år? Han uppehöll sig, sade man, i Norge; Men all min
spaning kunde icke der, Mer än i Sverige, leta upp
hans spår.
SUNE.
Jag var då knappt en yngling; men jag mins, Att Bures
flykt omtaltes som en gåta.
SVERKER.
Den gåtans nyckel har du gett mig nu. Det var en tid,
han ansågs för min gunstling. Det var han aldrig,
men han tyckte sjelf, Att han det borde vara.
Derför just Blef han det icke. Med ett ord,
han lät Förstå, att jag var honom högst förbunden,
För det han medlat mellan mig och Knut Och dennes
svaghet bragt att, med den rätt, Han gjorde mig,
försona hvad dock ej Försonas kunde, mordet på
min far; Den hale lismarn, under allt sitt sken,
Af ödmjuk dygd, oegennyttigt nit, Dock hemligt
hyste det förmätna hopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
