Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Att jemte, eller genom mig, få styra. Men när han
märkte, att jag spiran höll l egen hand, begynte
han med ränker, Som bröto mellan oss också det yttre,
För folkets ögon burna vänskapsband. Han skildes först
ifrån mitt hof, och se’n Försvann han plötsligt
undan allas ögon.
SUNE.
Då skulle han på Eljarås inträffat
Vid samma tid, som mordet skedde der.
Men hur han visste komma dit just då,
Förundrar mig, och hur han ensam rådde
Mot hela skaran af de vilda stigmän,
Och af hvad skäl han med den frälsta prinsen
Ur riket flytt, och honom gömt så länge. –
SVERKER.
Allt detta röjer ju så tydligt dikten. Nu mins jag,
att han hade sjelf en son, Vid samma ålder ungefär som
Erik, Och honom snarlik, såsom många tyckte. Törhända
väckte denna likhet först I Fales ärelystna själ den
tanken. Som nu har mognat till ett fräckt försök,
Att smyga upp sin egen son på thronen.
SUNE.
Med Fales kända tänkesätt förliks En sådan gerning
ej.
SVERKER.
Hviem känner väl Det inre hos en man, förrän han
pröfvas?
SUNE.
Min far åtminstone, som honom stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
