Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Du, som är mor, och blott för dina barn, Fast
längese’n försvunna, lefver än, Kan tro det, är
naturligt, är förlåtligt. Men äfven du. så snart du
sansar dig, Behöfver ju, för att den tron förlora,
Blott kasta ögonen på dessa skrin. Du såg ju sjelf,
då locket af dem lyftes, Ibland de andra, Eriks
vissna kropp.
INGIERD.
Jag trodde då, att det var hans, ehur’ Förskräckt,
att i de grymt vanställda dragen Ej känna mer hans
ansigte igen. Nu vet jag, att den döde ej är Erik.
SVERKER.
Hvem annan? säg mig!
INGIERD.
Sonen till en främling, Sorn njutit gästfrihet på
Eljarås. Han frälst mitt baru och lemnat sitt åt
döden.
SVERKER.
En präktig saga, lik de underbara, Som man till
tidsfördrif för qvällen diktar! Och du kan tro det
möjligt för en far, Du mor, som känner så hvad
barnet är För den det födde. Utaf kött och blod
Ar ju ock fadershjertat, ej af sten.
SUNE.
Ej blott i sagor har man sett exempel Af undersåter,
så sin konung trogna, Hans ätt tillgifna, att de för
hans son Sin egen offrat,
SVERKER.
Du har re:n en son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
