Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Som ler emot dig: vore du i stånd Att honom offra?
SUNE.
Ar man ej sin fader En lika kärlek skyldig, som sitt
barn? Hvad jag, som son, nu offrar för min konung,
Det vet du redan.
INGIERD. Ädle Sune! du
Din konungs vän! Säg honom, att det är Min son,
min Erik.
SUNE.
Om jag sjelf det visste, Det kunde tro! Men att så
länge dold Han skulle hållits, dold för kung och folk,
Dold för sin mor: det kan jag ej förklara. ’
SVERKER.
Ja, den som ryckt en prins ur röfvarhänder, Eran
döden frälst en arfving till en thron, Och det
med offret af sin egen son, Han skulle ju med honom
skyndat fram Till kungahuset i triumf, och der,
Eulländande sitt verk, i det han lemnat Det dyra
föremålet dit det hörde, Tillegnat sig den ära, den
belöning, Som han var värd och säkert vänta kunde.
INGIERD.
Jag borde sjelf, som mor, anklaga honom För den
omensklighet, att han mitt barn Ej förde i min famn,
att han det höll Så många år fördoldt, att han mig
lät Af sorg förtvina, icke med en rad Mig gaf den
trösten, att det lefde än:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
