Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
SUNE (till Sverker).
Törhända ger hvad hon berätta vet, Då vi det pröfva,
mera skäl emot, An för den tron, att Erik ännu
lefver. Så kan ock Ingierd bringas från sin villa.
SVERKER. Nå väl! säg fort, hvad du att säga har,
SIGNILD.
En afton kom till oss en okänd gäst, En man med
silfverhår, som syntes blind. Han bar en harpa i
sin ena hand. Och vid den andra honom höll en späd,
Gullhårig gosse. Det var sent och regnigt. Han bad
om skygd i någon vrå af slottet, Och dröjde sedan hela
veckan qvar. Hans ädla hållning röjde, att han förr
Sett bättre dar: och med sin milda uppsyn. Sin ljufva
konst att harpans strängar röra, Sitt muntra tal,
på sköna sagor rikt, Intog han barnen.
SVERKER.
Nog om honom: skynda.
SIGNILD.
Hans lille son blef dem ej mindre kär: Det var ett
vackert och förståndigt barn, Och deras hjertan
rördes, när de sågo Den späde gå som ledsven åt den
blinde; Och när de hörde att han mist sin mor. -
INGIERD. Ack! sjelfva utan mor!
SVERKER (allt mer orolig).
När blir det slut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
