Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
SIGNILD.
Af lika växt och ålder med prins Erik, Och honom
lik i lynne, ja! hvad mer Mig sällsamt förekorn,
i anletsdrag, Blef han i synnerhet hans vän och
lekbror. Och se’n de hela dagen roat sig Tillsammans,
eller främst ibland de andra, Bad prinsen mig att få
till natten än Det kära sällskap i sin egen bädd. Han
bad så ömt, så ifrigt, att jag det Ej vägra kunde,
och nu tror jag fast, Att himlen sjelf gaf honom in
den bönen; Ty det var det som räddade hans lif.
RAGVALD.
Hans lif! Kan du bevisa att han lefver?
SIGNILD.
Jag hoppas, att han sjelf det gör i dag; Men att
han lefde då, när jag hans bröder Fann ligga i sitt
blod. det kan jag vittna, Och, nar det fordras,
med en ed bekräfta.
SUNE.
Det redan är en ed, när du så säger. Här, som för
domstoln, står du inför Gud.
(Till de andra.)
Vi alla måste svara för hans dom Och veta ej, hvad
stund vi dertill kallas. Ear fort i din berättelse,
min vän!
SIGNILD.
Vid midnattsstunden väckte mig ett buller. Jag trodde
först, att det var vindens skrän; Se’n tyckte jag mig
höra klagorop Eran barnens sofrum. I den tanken
äri, Att dem förskräckte endast luftens uppror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
