Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje med de förste Aderton af Svenska Akademien. Samtal i odödligheten den 5 April 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAF.
Hvad nytt från Sverge ser du i den spegel,
Som visar oss, odödliga, ännu
På tidens flod de ständigt nya segel?
Med denna nöjda blick, hvad skönjer du?
ROSENSTEIN.
Akademien, o konung, som din spira
Böd fram till vård om språkets blommor stå,
De femti år, hon lefvat, ärnar fira,
Och tycks dervid sin ungdom återfå.
På hennes altar nu den offerlåga,
Du med din egen anda blåste opp,
Förklarad stiger; och hon synes fråga
Sin framtids öde med ett nytändt hopp.
Nu kan hon icke blott den seger kröna,
Som på en afmätt täflingsbana vins,
Men, utom den, all sann förtjenst belöna
Och hedra en talang, hvar helst den fins.
GUSTAF.
Kom, Höpken, du, som främst utaf mig nämndes!
Och må de andra alla följa dig!
Den krets af Aderton, som först bestämdes,
Nu, såsom då, omkring mig slute sig.
HÖPKEN.
Vid denna högtid, hvilka sköna minnen
Ifrån ditt solstånds glada tidepunkt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
