Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje med de förste Aderton af Svenska Akademien. Samtal i odödligheten den 5 April 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då du ännu förente alla sinnen,
Då allt emot dig log, så ljust som lugnt!
FERSEN.
Då du betog, med ditt behag, ditt snille,
Din talegåfva, äfven fria män;
Då du, med mindre makt, hvad helst du ville
Förmådde mer, än med ditt envåld se’n!
SCHEFFER.
Då, på Europas throner, blott Cathrina
I statsklok blick med dig jemförlig var;
Då, lik Augustus, du kring dig såg skina
Hvad konsten skönt, hvad äran upphöjdt har.
HERMANSSON.
Augustus var det ju, som slöt sin bana
Med detta utrop: Se, hur väl jag spelt.
GUSTAF.
Vår muntra Hermansson har än sin vana
Att visa med en nål hvad ej är helt.
NORDIN.
Den nålens udd kan rifva ock det hela.
De samma orden kunde Titus sagt.
Vi har ju hvar och en vår rol att spela;
Och allt går väl, när hvar på sin ger akt.
GUSTAF.
Här måste sanningen af alla tålas;
Ty allas tankar genomskina här.
Här ofvan molnen, hur de än bestrålas,
Vi se, hur tomt i dem det inre är.
Dock hvad mitt syfte var ännu mig gläder,
Ehur’ jag misstog många steg dertill.
Den svenska äran, ärfd af stora fäder,
Mig ledde äfven då, när jag for vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
