Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Första bandet. Bilder ur Naturen och Menniskolifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I buren, och med lätta hopp Nu opp, nu ner, nu åter
opp Harmoniskt mätte af sitt glada morgonqvitter.
Den lille hör hans röst och spritter,
Och lyss,
Halfsofvande ännu; men hastigt vid en kyss
Af modren far han opp, och sitter,
Och kastar armarna om hennes hals, och ler
Med ögon, der man än hans drömda himmel ser.
Snart långsmed häcken, öfver tegen
Ät kullen lyfte dem de lätta morgonstegen.
Der stå de, mor och son: det skönaste, jag vet
I hela denna dödlighet.
Ja än till himmelssalen
Togs denna grupp, af skönheten
Och oskulden och kärleken.
Förgudad opp ifrån ett ringa tjell i dalen.
Der stå de hand i hand, och blicka fram åt skyn,
Och se den aningsfulla syn,
Då nattens skuggor än med dagens färger strida.
Så tänker sig en skald
Två englar, stående i andakt att förbida
En verld ur intets djup af skaparen befalld.
I östern imellertid en ström af purpur väller,
Och böljande, med gyllne skum,
Kring holmar utaf moln sig häller.
Den lille undrar stum,
Och ser uppå sin mor och lockas till att gjuta
En sympathetisk tår;
Och ler med tåren, då han får
Sitt hufvud tätt till hennes sköte sluta.
Då med en moders hand hon leker i hans hår
Och säger: «Se, min son, hur Herren åter
Välsignadt skön sin dag oss ger.
Se huru Gud sin himladörr upplåter,
Och i det sköna ljuset ler
Ät sina barn hit ner:
Också åt dig, min son! - O! låt med blommans anda
Och foglens morgonsång ditt hjertas suck sig blanda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
