Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Första bandet. Bilder ur Naturen och Menniskolifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Sircner locka dig; ocli vällukt
Doftar emot dig på rosenvägen.
Fort öfver blomstren! fort till din plog: och så Det
fält, dig mättes! Lyss! - med kallsinnighet Lyss
hur till rangens, guldets tempel Portarne bultas af
trängda skaror.
Ack! tung och mörk är vägen i skymningen Hem öfver
heden. Spöken och röfvare Oroa gubbens dunkla öga
Innan det sluts i den långa natten.
Stå vid din dörr, och se ur en annan verld En stjerna
tindra; stå och förnöj dig än Ät aftonrodnad; stå
och vinka
In i din hydda din nakne broder.
Känn af den armes tårar ditt aftonbröd Försötmas.
Släck se’n lampan, och sof i frid: Till dess Cheruben
med basunen
Väcker dig opp till en evig morgon.
Sid. 68. Modren och sonen. Förekommer
först i St.-P. 1794, M 67, under benämning:
(’Morgonrodnaden. Idyll». I Åboupplagan, der titeln
ändrats till »Modren och sonen eller naturskönheten»,
framträder poemet i väsentligt fÖrän-dradt
skick. Denna redaktion rnå här anföras.
Han sofver än - och se! hur sött han ler
Med kinderna i glöd och drömmer,
Och idel englar ser.
Sin näbb, sin ljufva flöjt, än under vinden gömmer
Hans lilla sparf också.
Så sofven då
I ro, I två
Oskyldiga och små! -
Hur uän’s jag väl er hvila störa?
Melida satt så tyst; tills morgonstjerna!! re’n
På blommorna i fönstret sken: Då sparfven började
sig röra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
