Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV
hvilken Franzén följde Höijers genialiska samtal och
framställningar, tillvann honom dennes synnerliga
ynnest.
Efter återkomsten till Åbo utgaf Franzén sitt första
akademiska specimen "om språkets ursprung’1, och blef
följande år eloquentiae do-cens. Han valdes att samma
år hålla tal öfver Gustaf den Tredjes död. - Han höll
det på vers. Det vann visserligen åhörarnes bifall -
men, då han - vid frågan om dess tryckning -. lemnade
det till Porthan och bad om dess granskning, visade
denne så många fel deruti och anmärkte så många svaga
ställen, att Franzén sedermera icke kunde förmås
att utlemna det till tryck. För Ögonblicket misslynt
öfver den stränga kritiken, fann han dock snart, huru
grundad den var, och erkände äfven deri en välgerning
af den förträfflige läraren och vännen *.
Då han sommaren derpå reste öfver till Stockholm
besökte han Kellgren. Denne hade genom Edelcrantz
(förut Clewberg), ett af de snillen, som Gustaf IILe
fäste vid sin person med namn af handsekreterare, fått
sig meddelade åtskilliga poemer af Franzén och önskade
se honom. Han mottogs icke endast med största artighet
utan äfven med hjertligaste välvilja. Under vistandet
i hufvudstaden föreslog man honom att der qvarstanna
- och lofvade förord till hans befordran; men då
dervid förespeglades en plats vid hofvet och namn af
konungens handsekreterare, fann han blotta tanken
ditåt så förmäten och anspråksfull, att han afslog
detta välmenande anbud, hvilket likväl gjordes honom
af en man, som på den tiden icke saknade inflytande. -
Han återvände till Åbo att der fullfölja sin bana.
Af svenska akademien tilldeltes honom året derpå
det Lundblad-ska priset med dessa betecknande ord:
"Franzéns mästerliga skaldestycken äro kända och lästa
af hela allmänheten. De bära snillets, känslans och
ömhetens stämpel och ega en ännu sällsyntare förtjenst
att vara fullkomligen originale1’ **. Att akademien
belönade denna "sällsyntare förtjenst", tyckes vara
ett bevis på orättvisan af den beskyllning, som ofta
gjorts henne för ensidighet och för kärlek till en
viss art af poesi.
En utflygt till de inre delarne af Finland hade han
lyckan att samma år få göra, och dervid medfölja
sin lärare och välgörare Porthan. Med kustlandet vid
Bottniska viken var han förut bekant; nu fick han se
trakterna kring de stora insjöarne Päjänä och Saiinen,
utom andra märkvärdiga nejder. Huru mycket Porthans
sällskap bidrog att göra denna resa lika lärorik som
angenäm, behöfver ej antydas.
Men en vidsträcktare utflygt bereddes honom följande
år, då han fick tillfälle att företaga en utrikes
resa. Utan att han sjelf visste
* Talet finnes icke bland de handskrifter, som, efter
Franzéns död, öfverlemnades åt författaren till denna
lefnadsteckning att förvaras. ** Se Svenska Akademiens
Handlingar från 1786, 5:e del. sid. 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
