Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan som docens hade jag utgifvit en liten afhandling,
som stödde sig på Kants grundsatser i moralen. Det
var det första vid Åbo akademi utkomna försök
att vidröra det nya systemet. Sedan, då jag från
professionen i lärdomshistorien måste, för en
reglering i de akademiska lönerna, öfvergå till
den med världshistorien förenade professionen
i praktiska filosofien, "blef denna för mig ett
hufvudsakligt studium. Det kom mig till nytta icke
blott i katedern utan äfven vid mitt inträde i det
andliga ståndet. Det styrkte min öfvertygelse om
otillräckligheten af den naturliga religionen, om
nödvändigheten af en högre uppenbarelse och af den
försoning med Gud, hvarom christendomen allena kan
försäkra oss. Mina tankar derom utförde jag i det pro
i som jag aflade vid min tillärnade öfvergång till den
teologiska fakulteten. Biskop Tengström sökte förmå
mig att såsom inedlem af nyssnämnde fakultet förestå
det prestseminarium, som genom hans verksamma nit
skulle komma i ordning; men när jag besinnade hvad
gåfvor och egenskaper detta embete fordrade, afstod
jag derifrån. Tengström vände sig då till Choraeus,
som var adjunkt vid krigsakademien på Carlberg och
berömd predikant. Men döden kallade honom kort derpå
till en högre befattning.1’
"Redan förut hade jag (1803) ingått i presteståndet
och tillträdt Pemars prebendepastorat. Vid min
inträdespredikan kom jag af mig och måste upptaga
konceptet, hvilket gjorde ett stort uppseende på en
ort, der alla predikningar uttalades ur minnet. Denna
motgång fällde mitt mod; hvartill kom den svårighet,
som mötte mig i språket, på hvilket jag skulle
predika, nämligen det finska, som jag väl från
barndomen lärt att tala, men hvarpå jag ej öfvat mig
att tänka och författa. Församlingen var dock belåten,
då mitt ställe företräddes af en väl begåfvad och
nitisk vice pastor."
Några år förut hade Franzén sett den Lilly, som blef
hans första maka. I Januari 1798 företog han ("med
svenska akademiens pris på fickan" - skrifver han)
en resa från Stockholm till fädernebygden omkring
Bottniska viken att bevista en älskad systers
bröllop, och åtföljdes af sin blifvande svåger,
dåvarande protokollssekreteraren Krogius *. Resan
måste mot slutet påskyndas med all ansträngning,
då de fingo veta att bröllopsdagen redan var utsatt
och de befarade att ej till den hinna fram. Det
lyckades dem dock på sjelfva festdagens morgon. På
en gästgifvaregård afstod en resande sina hästar åt
Franzén, då han fick höra hans namn. Under denna
färd diktade Franzén sin Emili eller en afton i
Lappland. Hvad han på dagen i sin släda uttänkt
nedskrefs vid nattqvarteren - ett vinterstycke således
både till sitt innehåll och sin uppkomst.
I sällskap med de nygifta återvände han från Uleåborg
till Åbo. Då de hunnit till Gamla Carleby, hölls der
bal: de stannade att bevi-
* Sedermera under ryska styrelsen adlad med namn
af Edelheim: ledamot af finska senaten med titel af
verkligt statsråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
