Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII
sta den. En ung skönhet fastade hans
uppmärksamhet. Han hade hört henne berömmas, ej endast
för sin fägring utan äfven för sitt goda hjerta. Några
drag af den drömbild, som han förut besjungit i sin
Selma, tyckte han sig hos henne återfinna. "Hennes
ögon" - skrifver han .- "voro isynnerhet vackra och
intogo mig genom sitt själfulla uttryck af oskuld
och blygsamhet.
"Ingen har jag sett så blicka Och så rodna och så le"
-
de orden voro som sagda om henne." Hon var
äldsta dottern till handlanden Anders Böös och
hette Margaretha Elisabeth, men kallades vanligen
Lilly*. Endast med den stumma kärleksförklaring, som
hans blickar röjde, reste han från henne, och beslöt
att i bref begära hennes hand. Svaret uppfyllde hans
hopp. Deras bröllop firades den 24 Sept. 1799. "Aldrig
hade jag", säger han, "anledning att ångra denna i
hast knutna förbindelse."
Franzéns hus, der han föga tänkt på att i sin
bosättning ordna annat än sitt bibliotek, öfvertogs
och vårdades af hans unga maka med den omtanke och
skicklighet, att det behagligaste hemlif der af
hennes ömma omsorger bereddes honom. - "Ehuru hon
fick", säger en minnestecknare **, "såsom maka ett
icke mindre verksamt lif i den husliga kretsen, än
han måste föra i den offentliga, var hennes framgång
icke mindre gagnande i det hon just ordnade deras hus
så, att det blef medelpunkten för ett sällskapslif,
ett umgänge, hvarifrån smaken och vettet småningom
utbredde sig och gåfvo åt sederna ett behag, hvilket
den sanna menniskovännen måste unna och önska åt sitt
fädernesland."
Lycklig i sitt enskilda lif, var han det icke
mindre i sitt offentliga. Det sätt, på hvilket han
såsom akademisk lärare föredrog sina båda läroämnen,
förvärfvade honörn i hög grad ungdomens tillgifvenhet
och beundran. - Man förvånas ock öfver hans ovanliga
arbetsförmåga. Jemte sina föreläsningar, som han
sorgfälligt utarbetade, deltog han med verksam omtanka
i vården om sitt prebendepastorat och redigerade
samtidigt Aho Tidning, hvilken genom honom vann ett
ökadt anseende och blef den bildade allmänhetens
käraste läsning.
Den tidiga morgonstunden var Franzéns käraste och
dyrbaraste arbetstid. Redan klockan 4 eller 5 var han
vid sitt skrifbord. Hans snilles skönaste skapelser
förskrifva sig från dessa iriorgonväkter. I en
sednare tid, då hans handstil började blifva allt
mera svårläst, måste han efter egen diktering, så
snart som möjligt, låta renskrifva
* Några sånger äro henne tillegnade såsom: Den första
kyssen och Trösten. – Se I: 109 och 191. Det sednare
stycket i anledning af en slägtings död.
** Se "Tal vid minnesfesten öfver F. M. Franzén uti
Litteratursällskapet i Stockholm den 28 Nov. 1847,
af G. H. Mellin."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
