iakttagelser grunda en utredning af flyttnings fenomenet i dess helhet; icke heller hafva öfver hufvud allmänna konse-qvenser blifvit dragna af hypotesen om vägames bestämdhet, sålunda att enskilda företeelser under flyttningarne skulle blifvit ställda i kausalsammanhang dermed, eller in-samlingarne af iakttagelser uti olika faunaområden blifvit anordnade i en planmässig följd. Alla framställningar af fenomenets grunddrag — något som hvarje handbok mer eller mindre lätt berör — synas derföre vara uppgjorda endast schematiskt på grund af tillfälligtvis mera bekanta arter; åtminstone hafva de icke erhållit formen af en bevisning, och sakna derföre vetenskaplig garanti för sin riktighet, så vidt de icke utgöra tillämpningar af erkända naturlagar, eller omedelbart återgifva iakttagna sakförhållanden. Af större vigt är deremot den erfarenhet faunistiska författare meddela antingen om flyttningens allmänna gång i enskilda länder, eller om vissa arters förhållande inom mindre områden. Emedan förf. längre fram blir hänvisad omedelbart till literaturuppgifter af det senare slaget, kunna de antydda, mindre omfattande framställningarne af flytt-ningsfenomenet här refereras till en början, utan anspråk på fullständighet, enär hvarken förarbeten eller utrymmet i närvarande afhandling tillåta sådant. Uti norden och särskildt på Skandinaviska halfön har frågan om flyttningarne blifvit upptagen till granskning tidigast af Linné (1. c.) och sedermera af Ekström '). Beträffande flyttningsbanorna framhålles, att de förlöpa i riktning irån N till S; den senare författaren tillägger, att ehuru hvarje art enligt hans tanke hade sin bestämda bana torde denna likväl af okända anledningar under skilda år vexla flere mil, kanske en och annan geografisk grad; under flyttningarne hafva nemligeu fogelarter förekommit all- ') Ekström, Strödda anteckn. om svenska flyttfoglar. K. V. A. Hdl. 1826, s. 153, samt Okens Isis 1828, s. 697.