längre fram blir fråga. Deremot må här påpekas resande zoologers beskrifningar om det rörliga fogellif, som under sträckning8tiderna råder vid elfvarne i Lappland (Linné m. 11.) och längs Uwina (Blasius), äfvensom meddelanden om likartade företeelser uti vissa delar af sydöstra Europa, i södra Ural och Astrachan (Pallas, Ilablitzl, Evers-mann) samt vid Svarta hafvets norra kuster (Radde). Senast hafva utförliga skildringar lemnats af Alléon och Vian ') om öfverraskande massor af foglar, särskildt rof-foglar, hvilka passera genom Hellesponten. Slutligen har Kessler 2) om foglarnes flyttningar i trakten af Kiew meddelat, att ”ehuru Dnieprflodens hufvudriktning går i N—S, ocb man derföre kunde förmoda att dess breda dalsänkning vore den bästa stråkväg för flyttande vadare ocli sim-foglar, likväl endast få arter af begge ordningarne tyckas välja denna väg. De om våren öfver orten flyttande, icke sällan ytterst talrika skarorna af gäss ocli tranor, iakttaga tvertom alltid en riktning i SV—NO och korsa sålunda Dnieprdalen.” Om man i Skandinavien ansåg meridianens riktning vara den enda som kunde komma i fråga, medgåfvo deremot ej förhållandena samma uppfattning uti Tyskland, ehuru beläget under samma longitudlinier. Redan Nau-mann 3) har omständligt utlagt att flyttfoglarne uti mellersta Tyskland i allmänhet fardas från V till O och tvert-om. Af brist på fakta kunde han likväl icke angifva fortsättningen af tågen åt hvartdera hållet, ehuru han lättfattligt nog förutsatte att denna riktning icke kunde bibehållas länge, utan någonstädes måste öfvergå i en sydlig. Af >) Alléon et Vian, Des migrations des oiseanx de proie sur la Bos-phore. Revue et mag. de zool. 1869—70. J) Kessler, Einige Beitr. zur Wanderungsgesch. d. Zugvögel. Bull. Mosc. 1863, 6id. 166. 3) Naumann, Naturgesch. d. Vög. Deutschlands, I, 1822, sid. 31, samt om enskilda arter på flere ställen.